Tokiga tankar.....
Jag pratade med Angela som gjorde sin GBP samma dag som mig nere i Lund.
Det är så skönt att få vädra sina tankar med någon som gör samma resa. Innan min op förstod jag förstås att livet skulle bli annorlunda efteråt, men det går inte riktigt att föreställa sig, det är så otroligt nytt, så annorlunda mot förut.
När jag gick på flyt och de jobbiga perioderna inföll, kände jag lukten av olika maträtter bara jag tänkte på det, bokstavligt. Det handlade ju inte bara om hunger, utan oxå förlusten av att inte få äta. Dessutom visste jag ju att det skulle dröja innan jag fick äta mat igen.
Nu tänker jag på mat hela tiden, fast på ett helt annat sätt, nu gäller det att lära mig vad jag kan äta,(vad min mage tål) hur mycket,och hur ofta jag kan å skall äta och dricka. Det är lätt att glömma att äta tillräckligt ofta, dricka tillräckligt är inte heller helt lätt.
Därtill kommer tankarna - herregud kommer jag gå ner i vikt om jag äter var tredje timma, tänk om jag äter för mycket, hjälp!
För att inte tala om hur många gånger jag har ställt mig på vågen sen operationen, det är ju nästan pinsamt :).
Jag tröstar mig dock med vetskapen att livet kommer kännas mer normalt ju längre denna resan kommer på vägen, jag kommer kunna tänka rationellt om ett tag igen ;)
En annan sak vi pratade om, var hur fantastiskt det är med bristen på smärta, med tanken på att de skurit och sytt på flera ställen i både magsäck och tarmar!! Herregud, tänk om de körde med "placebo", att vi inte är opererade på riktigt :))))))))))))). Jösses vilka speedade tankar! Men som sagt, det är skönt att höra att jag inte är den enda som flyger och far i mina funderingar :)
Tack Angela för ett härligt skratt idag !!!
Tack själv Lotta.
SvaraRaderaJa det är verkligen skönt att höra att man inte är ensam om sina "sinnesjuka" tankar och funderingar, hahaha
Jag vågade knappt knysta om "placebo" men när vi sa det nästan på samma gång så kunde man inte annat än att skratta åt det.
Jag har också funderat över hur man skall gå ner när man äter hela tiden, men tänker man efter så blir det ju faktiskt inte så stor mängd mat på en dag i alla fall. Och äter man för lite, ja då går man inte ner då heller. Det gäller alltså att hitta rätt balans i det hela..
Vi får ta ett nytt samtal någon dag så vi får träna skrattmusklerna lite i alla fall..
Kram